Livet blir inte alltid som man tänkt sig.
I 18 år har jag arbetat som BISAM Brukar-Inflytande-SAMordnare i Jönköpings kommuns socialpsykiatri. Det har jag berättat om in min podd.
Tidigare i höst, i september fick jag och min kollega veta att kommunen inte ska ha kvar BISAM. Det kom som en chock och blixt från en klar himmel. Vår chef hade inte sagt något om att våra tjänster skulle upphöra. Nu fick vi veta att det tar slut vid årsskiftet.
Jag drabbades av en sorgeångest. Jag har varit väldigt engagerad i mitt jobb, så det tog mig hårt. För 18 år sedan blev jag och min kollega engagerade till att gå en special-utbildning för vårt arbete.
Jag har långe varit väldigt intresserad av brukarinflytande-frågor. Det började redan för 25 år sedan, med att jag själv drabbades av psykisk ohälsa, något som jag också pratat om i min podd. Jag blev medlem i en förening som heter RSMH – Riksförbundet för Social och Mental Hälsa. Där blev jag informatör och sekreterare i styrelsen.
I början av 2000-talet startade RSMH:s riksförening projektet ”Vardagsmakt”, om brukarinflytande. Det blev jag mycket engagerad i. Det var det engagemanget som sedan ledde vidare till att jag utbildade mej till BISAM Brukar-Inflytande-Samordare.
Jag har haft ett personligt engagemang i mitt arbete. Det är också en merit i mitt jobba att jag har erfarenhet av psykisk ohälsa och jag har gett mycket av mej själv. Min egen erfarenhet har varit en resurs i arbetet. Vad ska jag nu göra med mitt engagemang?
Det är sorgligt att vårt arbete inte får finnas mer. Mitt yrke får inte finnas mera och det känns som en förlust. BISAM har blivit mitt yrke- och med det, min yrkesidentitet. Den yrkesidentitet man har påverkar ju också ens personliga identitet. Vem är jag nu, när jag inte får vara BISAM mera.
Kanske du som förlorat ett arbete kan känna igen dej i förlusten och sorgen. Det är okej att sörja. Det är okej att känna det man känner.
Sinnesrobönen av Reinhold Niebuhr hjälper mej ”Gud ge mej sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”
Jag är inte mitt arbete, men det är en del av mig.
Nu har jag accepterat att livet förändras. I januari ska jag studera och vidareutbilda mej. Jag ser fram emot det. Vad jag ska studera kommer jag att berätta mera om så småningom.
